Många har nog liksom jag, funderat över vad som styr väntetiderna och hur man prioriterar mellan olika patienter och grupper. På Västra Götalands Regionens webplats kan man läsa om hur prioriteringar görs. Tyvärr ser vekligheten helt annorlunda ut.Jag tillhör prioriteringsgrupp 1 (kronisk sjukdom/ risk för invalidisering) och angelägenhetsgraden är 3 eller 4. Men varför får jag då vänta ett år på en röntgenundersökning och kanske lika länge på operation av min rygg?
Hade jag varit känd idrottare, som tex Peter "Foppa" Forsberg hade jag fått en gräddil in till ortopeden på nolltid. Det strider mot regeln om människors lika värde. Men har man sjukersättning är man inte högt prioriterad varken när det gäller vård eller rehabilitering.
Prioriteringsgrupp I
• Vård av livshotande akuta sjukdomar
• Vård av sjukdomar som utan behandling leder till varaktigt invalidiserande tillstånd eller till för tidig död
• Vård av svåra kroniska sjukdomar
• Palliativ vård och vård i livets slutskede
• Vård av människor med nedsatt autonomi
Prioriteringsgrupp II• Prevention
• Habilitering/rehabilitering
Prioriteringsgrupp III
• Vård av mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar
Prioriteringsgrupp IV
• Vård av andra skäl än sjukdom eller skada.
Angelägenhetsgrad.
Patienten befinner sig i ett tillstånd som om vårdinsats inte görs medför:
1. omedelbart livshot
2. risk för mycket allvarlig skada, för tidig död, betydande invaliditet och
outhärdlig situation
3. risk för allvarlig skada, bestående men eller mycket låg livskvalitet
4. risk för förväntad försämring/ejvidmakthållen funktion-ADL-nivå
5. risk för betydande olägenhet, ökad sjuklighet,förlängd sjukdomsperiod, sänkt livskvalitet
6. risk för olägenhet, försämrad hälsoupplevelse eller icke optimal livskvalitet
7. sannolikt ökad risk för skada, bestående men eller låg livskvalitet
8. möjligen ökad risk för sjuklighet, försämring av funktionsnivå eller livskvalitet
9. risk för sänkt livskvalitet enligt patientens uppfattning och vetenskap och beprövad kunskap inte motsäger detta
10. ingen risk för ökad sjuklighet, försämrad funktionsnivå eller försämrad livskvalitet.
sjukvård
sjukdom
smärta
kronisk smärta
hälsa
sjuksamhälle
politik
Intressant
onsdag 4 februari 2009
tisdag 3 februari 2009
Utredning hos Försäkringskassan
Jag rekommenderar ett besök hos Moraltantens tankar där ni kan läsa om hur en utredning hos Försäkringskassan går till. Komiskt tyckte jag till en början, men sedan började jag tänka på hur det skulle ha känts att bli behandlad på detta sätt och att detta är verklighet för många sjuka, slutade jag skratta...
.hälsa
sjukdom
smärta
samhälle
politik
sjukförsäkring
ekonomi
försäkringskassan
alliansen
.hälsa
sjukdom
smärta
samhälle
politik
sjukförsäkring
ekonomi
försäkringskassan
alliansen
måndag 2 februari 2009
Sjukpensionärer riskerar skattesmäll
En miss i Försäkringskassans datasystem gör att tusentals sjukpensionärer riskerar att få restskatt. Alla som är födda efter 1943 räknas som folkpensionärer och därför dras alldeles för lite skatt, skriver Nerikes Allehanda.
Rose-Marie Svensson från Hallsberg är sjukpensionär till 25 procent och reagerade när hon fick sitt lönebesked. Bara nio procent hade dragits i skatt. För hennes del handlar det om knappt 500 kronor i månaden i för lite skatt.För den som är sjukpensionär på heltid blir det mycket mer pengar.Felet uppstod när nya skatteregler införde vid årsskiftet. Försäkringskassan hoppas att felet ska vara avhjälpt i februari.hälsa
sjukdom
smärta
samhälle
politik
sjukförsäkring
ekonomi
försäkringskassan
alliansen
Rose-Marie Svensson från Hallsberg är sjukpensionär till 25 procent och reagerade när hon fick sitt lönebesked. Bara nio procent hade dragits i skatt. För hennes del handlar det om knappt 500 kronor i månaden i för lite skatt.För den som är sjukpensionär på heltid blir det mycket mer pengar.Felet uppstod när nya skatteregler införde vid årsskiftet. Försäkringskassan hoppas att felet ska vara avhjälpt i februari.hälsa
sjukdom
smärta
samhälle
politik
sjukförsäkring
ekonomi
försäkringskassan
alliansen
Stortjöt hos doktorn
Jag besökte min smärtläkare idag för att få de vanlig sprutorna. Talade med honom om att få ett intyg för att jag skulle överklga ett beslut hos Försäkringskassan om höjd handikappersättning till bla massage. Han sa att han inte kunde ordinera massage eftersom det inte var vetenskapligt bevisat att det hade effekt. Då sa jag: - Du kan väl skriva att det är bra för mig, med hänsyn till min skada. Varför är läkare så rädda att skriva vad ni tycker och ta ställning. Ni ska hela tiden gömma er bakom patienten och skriva patienten vill, patienten säger att.... Jag vill istället ha din åsikt ur medivcinskt perpektiv, som proffs!
Anledningen till att jag behöver massage är att jag måste träna pilates och styrketräning flera gånger i veckan för att inte bli sämre. Om jag tränar regelbundet kanske jag slipper stelopera min rygg. Att träna medför samtidigt ökad smärta både under och efter träningen och att jag blir stelare i muskler och ledband. Men jag klarar inte att stretcha tillräckligt mycket på egen hand. När jag diskuterade med läkaren kom plötsligt en massa känslor över mig och jag började stortjuta. Förstår inte varför, men jag kände att jag var så trött på alltihop, att ständigt kämpa mot människors oförstående, Försäkringskassans krav och tjata på läkare om intyg. Jag är också trött på alla behandlingar, ständig träning och alla smärta. Vad gör man? Ibland får man bara lust att skita i alltihop och ge upp. Doktorn sa i alla fall att han avrådde mig att göra en steloperation av ryggen eftersom jag har spridd, generaliserad smärta är risken stor att jag blir sämre. Där förlorade jag mitt sista hopp att bli bättre....
sjukvård
sjukdom
smärta
kronisk smärta
hälsa
sjuk
Anledningen till att jag behöver massage är att jag måste träna pilates och styrketräning flera gånger i veckan för att inte bli sämre. Om jag tränar regelbundet kanske jag slipper stelopera min rygg. Att träna medför samtidigt ökad smärta både under och efter träningen och att jag blir stelare i muskler och ledband. Men jag klarar inte att stretcha tillräckligt mycket på egen hand. När jag diskuterade med läkaren kom plötsligt en massa känslor över mig och jag började stortjuta. Förstår inte varför, men jag kände att jag var så trött på alltihop, att ständigt kämpa mot människors oförstående, Försäkringskassans krav och tjata på läkare om intyg. Jag är också trött på alla behandlingar, ständig träning och alla smärta. Vad gör man? Ibland får man bara lust att skita i alltihop och ge upp. Doktorn sa i alla fall att han avrådde mig att göra en steloperation av ryggen eftersom jag har spridd, generaliserad smärta är risken stor att jag blir sämre. Där förlorade jag mitt sista hopp att bli bättre....
sjukvård
sjukdom
smärta
kronisk smärta
hälsa
sjuk
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)