ADHD-medicin ger hjärtsvikt

ADHD-medicin kan ge allvarlig hjärtsvikt. Det befarar nu hjärtläkare på Akademiska sjukhuset i Uppsala som har fått in flera fall på kort tid. Mer info om detta lär komma snart.

Tips för tankspridda

TANKSPRIDDA-SKOLAN

Det finns de som måste ha ordning för att kunna vara tankspridda. För dem och alla andra som ostört vill gå runt i sina egna tankar har Tankspridd.se följande grundkurs:

1. Lär dig rutiner. Som att så fort du kommer hem lägga nycklar, plånbok och andra viktiga saker på en bestämd plats.

2. Gör Att-göra-listor. Stryk saker på listan när de har gjorts. Det är härligt tillfredsställande.

3. Lär dig att prioritera: Om du har tio saker att göra, men bara tid för tre…

4. Programmera in kom-ihåg för viktiga födelsedagar. Gör det i mobilen eller genom tjänster som på www.smsit.se, som skickar sms på de dagar du lagt in.Det finns också en hemsida Birtday.se . Där kan du lägga in födelsedagar på släkt och vänner.

5. Koder att minnas: skriv in alla koder på ett lösenordsskyddat dokument. Ge dokumentet ett nonsensnamn som inte väcker nyfikenhet. Glöm inte dokumentets namn och lösenord…

Bloggar: sjukdom, smärta,kronisk smärta, hälsa, sjuk, psykologi, hjärnan, neuropsykologi, vetenskap

Konsten att skjuta upp saker

ETT LIV I PAUSLÄGE. Jag kan och jag borde. Men jag gör det inte, utan lägger de viktiga uppgifterna åt sidan och sysslar istället med annat och jag mår dåligt av det. Jag har ett uppskjutarbeteende. Det kallas visst prokastinering med ett finare ord.Ett mycket plågsamt tillstånd, för du vet hela tiden vad som borde göras istället för det du gör nu.

Inom psykologin finns en mängd olika förklaringsmodeller för beteendet, men gemensamt för många av dem är låg självkänsla. Att skjuta upp uppgifter på att-göra-listan är förmodligen något de flesta känner igen sig i och som tar sig olika uttryck. För vissa är det ett milt irritationsmoment i tillvaron, att man någon gång surfar på internet istället för att skriva veckans matsedel. För andra går det så långt att hela livet försätts i pausläge, ett slags flykt från sig själv, med konstant dåligt samvete, ångest över alla uppskjutna åtaganden med hälsa, familj och ekonomi som insats.

Det gemensamma är att man har svårt för att komma igång, avsluta eller fatta beslut. Men sen finns mängder av orsaker till att man inte tar ansvar, eller är rädd för att lyckas eller misslyckas. Om man inte har problem med uppgifter och fatta beslut – då är man förmodligen inte prokrastinerare. Det måste vara ett genomgående mönster som skapar problem.

För min del handlar det inte om låg självkänsla, utan om mina problem med planering (exekutiva funktioner), som jag fick i samband med min första trafikolycka när jag slog huvudet. Jag har tex inte lämnat in reseräkningar till regionen för mina sjukresor på ett år pga att det tar så mycket energi och jag har så mycket kognitiva problem med koncentration osv. Men jag skulle säkert ha användning av en del av tipsen nedan.

Här kan du läsa om behandlingen:

1) Korta pass bäst för uppskjutare

2) Analysera dina krav

3) Tidsuppskattning

Se också mitt tidigare inlägg under "kognitiva störningar".

Bloggar: sjukdom, smärta,kronisk smärta, hälsa, sjuk, psykologi, hjärnan, neuropsykologi, vetenskap

Nackspärr efter papperstrassel

Igår besegrade jag min motvilja mot pappersarbete och skrev reseräkningar till Västra Götalandsregionen för mina sjukresor. Det är något som legat över mig över ett års tid, men jag har inte kunnat ta tag i det. Varför känns vissa saker omöjliga att göra fastän man vet att man borde? Kanske för att jag tycker det är så jobbigt eller är det min skallskada som spökar? I alla fall, satte jag mig ner med massor av kvitton på resor och vård över hela soffbordet, som jag försökte systematisera och få ordning på.

Efter olyckan är det sånt här som är min acilleshäl. Jag har som psykologen säger, problem med exekutiva funktioner att planera och organisera. Rent prakiskt innebär det att jag inte har skickat in reseräkningar sedan mars-2007! Ni kan ju själva tänka er tungt det är att börja rensa i röran, och ju längre man väntar desto värre blir det. Att jag har minnesstörningar gör inte saken bättre precis. Någon som har ett bra tips?

Just det här att komma igång är det svåraste. Men igår kom jag på att om jag tar ett kvartal i taget, känns det inte lika oöverstígligt. Kände mig därför glad när jag efter flera timmars arbete äntligen fått allt på papper och lagt det i kuvertet. Risken är nu att jag inte får någon ersättning, därför att det gått så lång tid.

Nästa steg är att ta sjukresor för 2008 och nu känns det lättare när jag väl har börjat. Men det kommer att bli sju resor värre (kul va?), eftersom jag ska ta upp fler behandlingsresor. Men jag måste vänta någon dag för nu har jag världens nackspärr...
sjukvård
sjukdom
smärta
kronisk smärta
hälsa
sjuk