onsdag 18 mars 2009

Konsten att skjuta upp saker

ETT LIV I PAUSLÄGE. Jag kan och jag borde. Men jag gör det inte, utan lägger de viktiga uppgifterna åt sidan och sysslar istället med annat och jag mår dåligt av det. Jag har ett uppskjutarbeteende. Det kallas visst prokastinering med ett finare ord.Ett mycket plågsamt tillstånd, för du vet hela tiden vad som borde göras istället för det du gör nu.

Inom psykologin finns en mängd olika förklaringsmodeller för beteendet, men gemensamt för många av dem är låg självkänsla. Att skjuta upp uppgifter på att-göra-listan är förmodligen något de flesta känner igen sig i och som tar sig olika uttryck. För vissa är det ett milt irritationsmoment i tillvaron, att man någon gång surfar på internet istället för att skriva veckans matsedel. För andra går det så långt att hela livet försätts i pausläge, ett slags flykt från sig själv, med konstant dåligt samvete, ångest över alla uppskjutna åtaganden med hälsa, familj och ekonomi som insats.

Det gemensamma är att man har svårt för att komma igång, avsluta eller fatta beslut. Men sen finns mängder av orsaker till att man inte tar ansvar, eller är rädd för att lyckas eller misslyckas. Om man inte har problem med uppgifter och fatta beslut – då är man förmodligen inte prokrastinerare. Det måste vara ett genomgående mönster som skapar problem.

För min del handlar det inte om låg självkänsla, utan om mina problem med planering (exekutiva funktioner), som jag fick i samband med min första trafikolycka när jag slog huvudet. Jag har tex inte lämnat in reseräkningar till regionen för mina sjukresor på ett år pga att det tar så mycket energi och jag har så mycket kognitiva problem med koncentration osv. Men jag skulle säkert ha användning av en del av tipsen nedan.

Här kan du läsa om behandlingen:

1) Korta pass bäst för uppskjutare

2) Analysera dina krav

3) Tidsuppskattning

Se också mitt tidigare inlägg under "kognitiva störningar".

Bloggar: , ,, , , psykologi, hjärnan, neuropsykologi, vetenskap

4 kommentarer:

Anonym sa...

Om vi vill förändra detta kan vi börja bejaka oss själva.
Ta reda på vad som är viktigt för MIG. Inte för någon annan.
Jag väljer själv att inte ta tag i de grejerna.... det är bara jag som kan ändra på detta beteende.
Är jag nöjd med det ändrar jag kanske ingenting, men är jag missnöjd väljer jag själv om jag vill förändra!

Kaktusblomman sa...

Jag tror att det är viktigt med rutiner och att tex skriva en lapp med saker som ska göras och sedan pricka av dem. Jag brukar ibland skriva in viktiga saker i almanackan. Man kanske skulle göra som det står i artiklarna? Men det där med tidsuppskattning är svårt. Det tar ofta lägre tid än man tror. Ett annat knep är att dela upp uppgiften i flera steg, då känns det inte så jobbigt.

Ingela sa...

Usch, vad jag känner igen detta beteende. Det värsta är att det man (d v s jag) i första hand skjuter upp är ju jobbiga, svåra men kanske nödvändiga saker. Som t ex att kontakta Försäkringskassan...

Kaktusblomman sa...

Ja, det är enklare att göra de roliga sakerna först.