Tyvärr hittade de mamma död i sängen på äldreboendet i går! Hon verkade ha gått bort i sömnen och hade ett lyckligt leende på läpparna. Kan man ha en skönare död?
Jag förstod att hon inte skulle leva så länge efter att ha pratat med sköterskan i torsdags. Men jag trodde att hon skulle leva några månader till!Men henns kropp orkade inte längre. En tröst i bedrövelsen är att hon hade det bra och blev väl omskött, trots allt. Visserligen fick hon inte i sig tillräckligt med energi, men hon hade sväljsvårigheter pga sin parkinson och svårt att tugga, så hon levde mest på flytande och mosad kost. Det var en del av hennes personlighet att ständigt vara i rörelse och sköterskan och min syster sa att hon trivdes och verkade harmonisk. Det var tack vare sin envishet som hon var så rörlig. Hon behöll också sin värdighete, integritet och vilja livet ut.
Den sorg och smärta jag känner är obeskrivlig! Min lilla mamma är borta för alltid! Jag får aldrig mer krama henne och hålla hennes hand. Det värsta är att jag inte kan åka upp till Norrland och ta farväl pga att jag är nyopererad i ryggen. Jag kan helt enkelt inte sitta tillräckligt länge och har inte orken heller.
Jag kan vara uppe lite längre nu och sitta 5-10 minuter,men sedan är det sängen och planläge som gäller. Så att sitta 2 timmar på flyget och gå på begravning är helt uteslutet. En tröst i sorgen är att hon ville bli kremerad, så istället för begravning blir det minnesstund i slutet av april. Hon avskydde begravingar! Då har jag förhoppningsvis återhämtat mig mer. Min gamla faster dog också i fredags. Hon var också på ett äldreboende. Varför kommer allt på samma gång?
Bloggar: hälsa, sjukvård, sjukdom, smärta, kronisk smärta, samhälle, Göteborg,, långtidssjukskrivna, sjukskrivning, värk , ryggont, ont i ryggen, ischiasvärk
5 kommentarer:
Jag beklagar sorgen!
Måste vara skönt att höra att hon fått somna in så pass lugnt och harmoniskt iaf :-)
Och så en faster med....:-(
Krya på dej å hoppas det blir bra med din rygg fort!!
Många kramar!
Charlotte
Beklagar din förlust, en mamma är en mamma och jag förstår att det känns svårt. Just nu är ju inte du på topp heller. Trösten är kanske att hon har det bra på andra sidan och att hon inte hade mer att ge nu i det här jordelivet.
Säkert var hennes död fridfull och lugn så önskar man ju att man själv får dö.
Nej att resa så långt med olika resmedel förstår jag är uteslutet för dig kanske blir gravsättningen en fin stund istället.
Livet är märkligt, vi får både äga och mista våra nära och gå vidare och minnas de våra som för alltid satt prägel på vårt liv och gett oss sitt bästa.
Massa tröstekramar jag jobbar på med dina vantar!
Kram Nonna
Så obeskrivligt sorgligt för dig, att så mycket svart kommer på en ända gång. Jag beklagar så mycket.
Ibland tror jag att det som sker är redan förutbestämd innan det har hänt. Inte för jag tror att det hjälper dig,men jag tror din mamma hade velat att du tänker på dig nu och kämpar så du snart kan va på benen igen.Du ska veta att hon har det bra i sin himmel där hon är nu. Du kanske har ett fint kort på din mamma som du kan ha framme och ett tänd ljus.det kanske det kan va en tröst?
Jag gjorde så när min mor gick bort, 100mil från hemmet och bara 5mån, postop min ryggop.
Kämpa på.
Kram
Kaktusblomman!
Kan bara känna med dig och skicka mina varmaste tankar!
Kram!
Tack för alla omtanke!
Det har varit tungt efter min mammas död och desutom allt praktiskt som ska ordnas.Vi är tre syskon som ska komma överens med hennes man om allt. Inte så lätt när han och vi är chockade noch tyngda av sorg.
Jag gjorde som du Bille, och tog fram ett foto som jag ställde på köksbordet. Sedan tände jag en lykta framför det.Det var en tröst när man bor långt ifrån.
Men nu verkar allting ha ordnat sig, minnesord i tidningen, minnessstund den 1:- maj, jordfästning av urnan innan så alla blir nöjda, mat , flygbiljetter mm.
Kramar till er alla!
Skicka en kommentar