Fredag den 13:e en turdag!

För mig var fredagen ingen otursdag, tvärtom! Jag fick äntligen ja till steloperation och tillbringade flera timmar på kliniken för att narkosbedömas mm. Det känns befriande att äntligen veta att det blir av efter att ha väntat i femton år på att få hjälp för mina ryggbesvär. Inget ovanligt enligt personalen på ortopedkliniken. Många med ryggbesvär nonchaleras av vården och får som jag höra att "det inget finns att göra". Men det gäller att stå på sig och inte ge upp om man får nej på ett ställe. Att få remiss till ortoped är A och O! Det är visserligen inte riskfritt, 10% blir sämre och hos 10 % kan smärtan bli oförändrad, men jag får i alla fall en reell chans att bli bättre.

I januari ska operationen göras, men redan nu ska jag ta kontakt med arbetsterapeut om lån av hjälpmedel. Glidlakan, griptång, toaförhöjning och vridplatta till bilen är bra att ha. Jag har också fått ett träningsprogram som jag ska börja med veckan efter op. Tre kotor, L3-L5 ska sammanfogas med platta och skruvar. Det tas också ben från höften som transplanteras mellan och utanpå kotorna. för att öka stabiliteten. Det är en stor operation, men vad har jag för val? Att sakta bli sämre och sämre och till slut inte kunna gå. Att fortsätta känna att varje steg är tortyr?

Jag fick också remiss för att prova ut korsett som jag ska ha den första tiden , när jag är utskriven. Den ska vara ett extra stöd och "påminna mig" om att jag är ryggopererad. Hur man nu ska kunna glömma det?

Bloggar: hälsa, sjukvård, sjukdom, smärta, kronisk smärta, samhälle,politik, ekonomi, sjukförsäkringen,sjukskrivningar, Göteborg, ryggont, ont i ryggen