LO Rättsskydd skriver att i de ärenden som de driver i domstolarna, har Försäkringskassan ofta inte närmare begärt komplettering av läkaren fast man anser att läkarintyget bristfälligt beskriver nedsättningen av arbetsförmågan. Eller också anser läkaren att beskrivningarna är tillräckliga och att läkarens bedömning av arbetsförmågan borde räcka. För den enskilde är det oftast omöjligt att förstå vad det är som brister. Det blir en Moment 22-situation.
Försäkringskassan har även som rutin att inte beskriva historiken i ärendet, bifoga tidigare utredningar o.dyl., utan menar att det endast är det senaste läkarintyget som har någon relevans.
LO Rättsskydd ser nu också en klar tendens bland läkarna att man tröttnat på att komplettera intyg eller att man vill ha ersättning från sin patient för kompletteringar av intyg. Det kan kosta upptill 10.000-15.000:-. I många fall anser man att Försäkringskassan ställer orimliga krav på de beskrivningar som ska göras i intygen. Mellan läkaren och Försäkringskassan står den sjuke och när beslutet väl är fattat brukar det vara svårt att i efterhand komplettera utredningen med intyg från t.ex. annan läkare.
Det har alltså i tillämpningen blivit en betydande övervältring av bevisbördan på den som begär ersättning att visa att arbetsoförmåga föreligger! Den som är sjuk har sällan varken ork eller resurser att kunna bevisa sin rätt. Ofta får man svaret av Försäkringskassan att är man inte nöjd med hur kassan t.ex. uppfyller sin utredningsskyldighet går det ju alltid att överklaga. I förvaltningsrätten får den sjuke en processvan jurist som motpart. Att inte fler överklagar och att ändringsfrekvensen sjunker är inte så konstigt. Det tar tid att driva ett ärende och under tiden är risken stor att man står helt utan försörjning.
Det rör sig alltså om sjuka personer som Försäkringskassan har bedömt sakna arbetsförmåga i åratal. "Felet" de har begått är att de varit långvarigt sjuka.
Många som har haft en tidsbegränsad sjukersättning uppfyller inte reglerna för att få en SGI och därmed sjukpenning efter programmet och andra bedöms nu av Försäkringskassan att ha arbetsförmåga. Detta trots att inget förändrats i deras hälsotillstånd och trots att AF efter sin utredning under programmet bedömt att den sjuke inte har arbetsförmåga och att man har uttömt sina möjligheter.
De personer som drabbas av att inte få sjukpenning på nytt - trots att man enligt läkare och AF anses sakna arbetsförmåga - hamnar givetvis i en mycket svår situation. Är de arbetslösa kan de i bästa fall få aktivitetsstöd eller a-kassa. Men vi börjar nu också få fall där man är för dålig för att kunna delta i AF:s åtgärder eller där a-kassan anser att sjukdomen medför att personen inte kan stå till arbetsmarknadens förfoganden och därmed inte har rätt till a-kassa.
I debatten har Regeringen sagt att programmet skulle innebära en möjlighet för de sjuka att komma åter i arbetet, men för tusentals har det bara inneburit en stark oro och en minskad ersättning. Efter programmet går 49 % åter till sjukförsäkringen, c:a 10 % har kommit i arbete varav hälften med någon form av arbetsmarknadspolitiskt stöd och c:a 15 % är arbetssökande utan ersättning eller har lämnat systemen av "annan anledning
Varför de långtidssjukskrivna måste vänta tills sjukpenningdagarna har tagit slut för att få hjälp och stöd för att komma åter i arbete har regeringen inte angivit. Inte heller varför man inte skärper ansvaret för arbetsgivare och Försäkringskassa-AF-sjukvården att ge sjuka hjälp med utredning av arbetsförmåga och rehabilitering? Allt ansvar läggs på den enskilde. Jag örstår inte hur FK helt plöstligt kan göra en kovändning och helt plötsligt inte godkänna t ex läkarutlåtanden från deras egna FK-läkare?
Nu kan regeringen och FK luta sig tillbaka och låta tiden gå, skriver LO Rättsskydd. Den enda som drabbas är den sjuke och givetvis samhället i ett längre perspektiv.Hur kan Alliansens väljare klappa sig för bröstet och tyccka attde gjort något bra? Eller ser de bara till sin egen plånbok? Det är helt obegripligt!
Bloggar: hälsa, sjukvård, sjukdom, smärta, kronisk smärta, samhälle, sjukskrivning, värk , medicin, Göteborg, långtidssjukskrivna, politik, opinion, intressant,, Alliansen, Regeringen
Försäkringskassan har även som rutin att inte beskriva historiken i ärendet, bifoga tidigare utredningar o.dyl., utan menar att det endast är det senaste läkarintyget som har någon relevans.
LO Rättsskydd ser nu också en klar tendens bland läkarna att man tröttnat på att komplettera intyg eller att man vill ha ersättning från sin patient för kompletteringar av intyg. Det kan kosta upptill 10.000-15.000:-. I många fall anser man att Försäkringskassan ställer orimliga krav på de beskrivningar som ska göras i intygen. Mellan läkaren och Försäkringskassan står den sjuke och när beslutet väl är fattat brukar det vara svårt att i efterhand komplettera utredningen med intyg från t.ex. annan läkare.
Det har alltså i tillämpningen blivit en betydande övervältring av bevisbördan på den som begär ersättning att visa att arbetsoförmåga föreligger! Den som är sjuk har sällan varken ork eller resurser att kunna bevisa sin rätt. Ofta får man svaret av Försäkringskassan att är man inte nöjd med hur kassan t.ex. uppfyller sin utredningsskyldighet går det ju alltid att överklaga. I förvaltningsrätten får den sjuke en processvan jurist som motpart. Att inte fler överklagar och att ändringsfrekvensen sjunker är inte så konstigt. Det tar tid att driva ett ärende och under tiden är risken stor att man står helt utan försörjning.
Det rör sig alltså om sjuka personer som Försäkringskassan har bedömt sakna arbetsförmåga i åratal. "Felet" de har begått är att de varit långvarigt sjuka.
Många som har haft en tidsbegränsad sjukersättning uppfyller inte reglerna för att få en SGI och därmed sjukpenning efter programmet och andra bedöms nu av Försäkringskassan att ha arbetsförmåga. Detta trots att inget förändrats i deras hälsotillstånd och trots att AF efter sin utredning under programmet bedömt att den sjuke inte har arbetsförmåga och att man har uttömt sina möjligheter.
De personer som drabbas av att inte få sjukpenning på nytt - trots att man enligt läkare och AF anses sakna arbetsförmåga - hamnar givetvis i en mycket svår situation. Är de arbetslösa kan de i bästa fall få aktivitetsstöd eller a-kassa. Men vi börjar nu också få fall där man är för dålig för att kunna delta i AF:s åtgärder eller där a-kassan anser att sjukdomen medför att personen inte kan stå till arbetsmarknadens förfoganden och därmed inte har rätt till a-kassa.
I debatten har Regeringen sagt att programmet skulle innebära en möjlighet för de sjuka att komma åter i arbetet, men för tusentals har det bara inneburit en stark oro och en minskad ersättning. Efter programmet går 49 % åter till sjukförsäkringen, c:a 10 % har kommit i arbete varav hälften med någon form av arbetsmarknadspolitiskt stöd och c:a 15 % är arbetssökande utan ersättning eller har lämnat systemen av "annan anledning
Varför de långtidssjukskrivna måste vänta tills sjukpenningdagarna har tagit slut för att få hjälp och stöd för att komma åter i arbete har regeringen inte angivit. Inte heller varför man inte skärper ansvaret för arbetsgivare och Försäkringskassa-AF-sjukvården att ge sjuka hjälp med utredning av arbetsförmåga och rehabilitering? Allt ansvar läggs på den enskilde. Jag örstår inte hur FK helt plöstligt kan göra en kovändning och helt plötsligt inte godkänna t ex läkarutlåtanden från deras egna FK-läkare?
Nu kan regeringen och FK luta sig tillbaka och låta tiden gå, skriver LO Rättsskydd. Den enda som drabbas är den sjuke och givetvis samhället i ett längre perspektiv.Hur kan Alliansens väljare klappa sig för bröstet och tyccka attde gjort något bra? Eller ser de bara till sin egen plånbok? Det är helt obegripligt!
Bloggar: hälsa, sjukvård, sjukdom, smärta, kronisk smärta, samhälle, sjukskrivning, värk , medicin, Göteborg, långtidssjukskrivna, politik, opinion, intressant,, Alliansen, Regeringen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar