Smärtläkare kritisk mot Försäkringskassans metoder

Så här skriver smärtläkaren Jan Lidbäck , som kommer med en ny bok i höst:

Jag delar uppfattningen att förkunnelsen från statsmaken (regering och dess verkställande organ) har varit dåligt underbyggd, ensidig och grovt generaliserande. Budskapet har varit, att all sjukskrivning är av ondo, att de
sjukskrivna har låg moral, är ohederliga eller arbetsskygga och att läkarna är alltför medgörliga och låter sig luras. Detta sägs vara orsakerna till de höga sjuktalen (sjukskrivningar och sjukersättningar) och att detta urholkat sjukförsäkringen och landets ekonomi. I denna destruktiva process har inte haft någon betydelse vem som innehaft regeringsmakten. Båda politiska blocken har bidragit med sina delar och i mycket har man varit överens. Kritik och sakliga invändningar har inte påverkat makthavarna. Strategin tycks ha varit att tiga, negligera eller lägga locket på.

Det är riktigt att Sverige haft de högsta sjuktalen i Europa. Men i stället för att se till andra orsaker har syndabockarna sökts bland de sjukskrivna. Visst finns det sådana som missbrukar systemet. Men bland de många svårt smärtsjuka (runt 7% av befolkningen) är överutnyttjande av sjukförsäkringen mycket sällsynt.

I alla samhällen finns det individer som offras. De som avviker från normerna och de som belastar systemet skall ställas åt sidan och elimineras. I min berättelse använder doktor Jäger en metafor: ”om livbåten är överfull och hotar sjunka så måste ju några stiga ur”, och den är inte orealistisk i detta sammanhang. Det har inte saknats varningar om att svårt sjuka som dras in i ”spelet om de sjukskrivna” riskerar drivas in i depression eller till självmord.

Då jag skriver detta (sommaren 2009) har sjuktalen minskat. Många tillfälligt sjukskriva, kanske även en del otillbörligt sjuklediga, har återgått i arbete. Det är riktigt och bra. en även sådana som blivit sjuka av sitt arbete, eller som ännu saknar tillräcklig arbetsförmåga, har tvingats tillbaka. Anpassade arbeten och
deltidstjänster finns inte lägre. Många läkare tycks idag sakna civilkurage eller ”vågar” inte sjukskriva, inte ens i fall där det är klart medicinskt berättigat. Det finns en ökande ”sjuknärvaro” på många arbetsplatser. Risken är
att detta (liksom i slutet av 90-talet) leder till uppdämd sjuklighet och en ny ”sjukskrivningsexplosion” om några år.

Statsmaktens och Försäkringskassan kampanjer har sålunda lyckats. Men det har skett till priset av stort lidande. Det har också lett till ökat politikerförakt, raserat förtroende för Försäkringskassan och läkarkårens anseende har fått sig allvarliga törnar. Var det värt priset? Ja, många anser nog det. I enlighet med bilden om den överfulla livbåten måste man ha kalkylerat med ett ”visst svinn”, eller som doktor Jäger hade hört sägas: ”Om hundra långtidssjukskriva kan förmås att återgå i arbete mot att tio faller ifrån, så är ändå nettoeffekten för samhällsekonomin mycket gynnsam”. Men hur väl ett samhälle fungerar kan inte mätas i bruttonationalprodukt eller ekonomisk tillväxt. En av mina lärare, en professor i allmänmedicin, gjorde tidigt klart för mig att den verkliga måttstocken på ett lands inneboende kvalitet är hur man sörjer för sina sjuka och svaga. I mitten på 70-talet flyttade min ålderstigna farmor in i ett nybyggt kommunalt äldreboende. Hon var rädd att hamna på ”fattighuset” men hon fick alla omsorger hon behövde. Den gången kände jag mig stolt över mitt land.

Idag lever vi ett annat samhälle. Men det är vi som bestämmer hur samhället ska se ut. Vi skapar själva vårt livsrum. Har man aldrig varit sjuk, eller ens sett sina närstående insjukna, aldrig drabbats av svårbehandlad värk eller varit långvarigt sjukskriven, så är kanske annat viktigare än att bry sig. Det också är ganska få av oss läkare som dagligdags ställs inför sjuka människor svårt sargade av samhället. Våra röster blir inte hörda. Det bara de drabbade själva som kan göra något. Många patientorganisationer är förvisso små, dess medlemmar sjuka och alla orkar inte engagera sig. Men tillsammans de är många och de har makt att förändra. Det är den enda vägen."

Den boken blir spännande att läsa. Vad han säger är att vi som är sjuka/skadade måste ta upp kampen och att det enda sättet är att vi organiserar oss i patientorgansiationer, handikappföreningar eller nätverk.

Bloggar: hälsa, sjukvård, sjukdom, smärta, kronisk smärta, samhälle,politik, ekonomi, alliansen, moderaterna, Fredrik Reinfeldt, utanförskap ,sjukförsäkringen,sjukskrivningar