Nackspärr efter papperstrassel

Igår besegrade jag min motvilja mot pappersarbete och skrev reseräkningar till Västra Götalandsregionen för mina sjukresor. Det är något som legat över mig över ett års tid, men jag har inte kunnat ta tag i det. Varför känns vissa saker omöjliga att göra fastän man vet att man borde? Kanske för att jag tycker det är så jobbigt eller är det min skallskada som spökar? I alla fall, satte jag mig ner med massor av kvitton på resor och vård över hela soffbordet, som jag försökte systematisera och få ordning på.

Efter olyckan är det sånt här som är min acilleshäl. Jag har som psykologen säger, problem med exekutiva funktioner att planera och organisera. Rent prakiskt innebär det att jag inte har skickat in reseräkningar sedan mars-2007! Ni kan ju själva tänka er tungt det är att börja rensa i röran, och ju längre man väntar desto värre blir det. Att jag har minnesstörningar gör inte saken bättre precis. Någon som har ett bra tips?

Just det här att komma igång är det svåraste. Men igår kom jag på att om jag tar ett kvartal i taget, känns det inte lika oöverstígligt. Kände mig därför glad när jag efter flera timmars arbete äntligen fått allt på papper och lagt det i kuvertet. Risken är nu att jag inte får någon ersättning, därför att det gått så lång tid.

Nästa steg är att ta sjukresor för 2008 och nu känns det lättare när jag väl har börjat. Men det kommer att bli sju resor värre (kul va?), eftersom jag ska ta upp fler behandlingsresor. Men jag måste vänta någon dag för nu har jag världens nackspärr...
sjukvård
sjukdom
smärta
kronisk smärta
hälsa
sjuk