Stortjöt hos doktorn

Jag besökte min smärtläkare idag för att få de vanlig sprutorna. Talade med honom om att få ett intyg för att jag skulle överklga ett beslut hos Försäkringskassan om höjd handikappersättning till bla massage. Han sa att han inte kunde ordinera massage eftersom det inte var vetenskapligt bevisat att det hade effekt. Då sa jag: - Du kan väl skriva att det är bra för mig, med hänsyn till min skada. Varför är läkare så rädda att skriva vad ni tycker och ta ställning. Ni ska hela tiden gömma er bakom patienten och skriva patienten vill, patienten säger att.... Jag vill istället ha din åsikt ur medivcinskt perpektiv, som proffs!

Anledningen till att jag behöver massage är att jag måste träna pilates och styrketräning flera gånger i veckan för att inte bli sämre. Om jag tränar regelbundet kanske jag slipper stelopera min rygg. Att träna medför samtidigt ökad smärta både under och efter träningen och att jag blir stelare i muskler och ledband. Men jag klarar inte att stretcha tillräckligt mycket på egen hand. När jag diskuterade med läkaren kom plötsligt en massa känslor över mig och jag började stortjuta. Förstår inte varför, men jag kände att jag var så trött på alltihop, att ständigt kämpa mot människors oförstående, Försäkringskassans krav och tjata på läkare om intyg. Jag är också trött på alla behandlingar, ständig träning och alla smärta. Vad gör man? Ibland får man bara lust att skita i alltihop och ge upp. Doktorn sa i alla fall att han avrådde mig att göra en steloperation av ryggen eftersom jag har spridd, generaliserad smärta är risken stor att jag blir sämre. Där förlorade jag mitt sista hopp att bli bättre....
sjukvård
sjukdom
smärta
kronisk smärta
hälsa
sjuk